Sandra

Solen står högt över taken och vinden har vänt, isen har smält
och det luktar som vår. Du går genom stan som om ingenting
har hänt, lika verklig och vardagligt snygg som igår. Kom inte för
nära, du vet hur det blir, nu har jag mitt och du ditt revir och du vet
hur jag mår. Jag skyndar mig långsamt iväg hem till mitt, jag måste
sova på saken. Våren har vaknat, men drivor i vitt ligger kvar över taken.

Det är varning för ras, gå så försiktigt
du kan. Dina ögon kan krossa min värld,
som stenar mot glas. Varning för ras.

Dina läppar som längtat iväg säger "Allting är bra det tog lite kraft, men trots
allt var det skönt att det gick som det blev, att det blev som vi sa". Jag vill
säga nåt nytt, men det känns inte lönt. Du har nån i handen, jag skiter i vem.
                                            ____

De ensamma timmarna, tankarna som börjar snurra så fort lugnet lagt sig, all
osäkerhet och känslan av att något är fel, fel, fel. En falsk tillit är allt som ses,
den äkta göms undan, skuffas in i en vrå där den hålls fast. Den är knappt
existerande. Tvetydiga tecken försvårar, ge upp eller ge det en sista chans?
Har allting gått för långt? Oron ligger och gnager under dygnets alla timmar.
Ensam bland tusen.

OM DU TROR ATT JAG ÄR SVAG UTAN DIG, DÅ 
ÄR DET INTE KÄRLEK, DÅ VILL DU ÄGA MIG.

Se dig om här är din beskärda del, stor
eller liten, trasig eller hel. Blev du stärkt av
allt eller sårad och öm? Vad blir rätt och
vad blir fel när släpper man en dröm?
Se dig om det är här du står, det är en dag
imorgon, det var en dag igår. Det mörknar ute
snart är natten här vad du än förutspår, vem du än är.

En utsträckt hand, trevande, sökande, tar du den? Skulle du
ha modet att öppna de stängda dörrarna, att ta del av kaoset
och trassligheten bakom dem? Att lyssna och förstå? Att stanna
kvar? Fånga mig om jag faller, håll om mig när mörkret tränger på.
Finns där.

Avståndet blir bara större för varje tickande sekund. Ensamhetens
starka klor griper tag, håller fast, sårar. Den river upp gamla sår
och tillfogar nya, den hånar min dumhet, det har gått för långt nu.
Vrider och vänder men det blir ändå fel, kombinationer provas och
förkastas, snart finns det inga fler. Allting glider mellan fingrarna,
omöjligt att få grepp om, försvinner ut i tomheten. Förlorat. Inget
är som det var, inget blev som det var tänkt, broarna bränns ner.



''Du kan väl sakna mig ibland, du
kan väl stirra upp mot stjärnorna
så att vi har nåt gemensamt''

Now here you go again, you say you want your freedom,
well, who am I to keep you down? It's only right that you
should play the way you feel it, but listen carefully to the sound
of your loneliness, like a heartbeat drives you mad in the stillness
of remembering what you had, and what you lost, and what you had.
Oh, thunder only happens when it's raining, players only love you
when they're playing. Say, women, they will come and they will go,
when the rain washes you clean, you'll know. You'll know.


Allteftersom tiden gå så bleknar de bort, minnena, känslorna. Skratten och
tårarna glöms, allting blir till en grå, diffus dimma som aldrig lättar. Den
tränger bort, får en att gå vidare mot nya minnen, att glömma det som varit
och leva i nuet. Förträngning eller självförsvar? Omedveten radering för att
ge plats åt nytt eller ett medvetet sätt för att kunna lämna allting bakom sig
och gå vidare? Ett liv utan minnen är inte värt att levas men att ha för många
som skadar gör livet till en helvetesmarsch, att inte kunna tränga bort de
sårande stunderna får vem som helst att kallna, frysa till is och utan chans
att någonsin kunna smälta igen. Jag vill inte hamna där igen, på gränsen.

You can't kill me, cause I'm already inside you.


Du är verkligen tvungen att lägga dig i mitt liv och personerna i det.
Vad är det du försöker göra? Förstöra allting med din destruktivitet
och illvilja? Du förstör bara för dig själv hela jävla tiden, men du
behöver inte dra med mig ner, inte nu när det äntligen börjar gå bra
för mig. Det som händer nu är ingen stor sak, men det kommer att
bli så småning om, för jag vet hur du är. Jag vet vad du gör och jag
känner dig alltför väl för att låta det här passera obemärkt. Fan ta dig
om du förstör nu. Det blir sista gången sårar mig, sista gången du
stampar och spottar på mig, sista jävla gången innan jag försvinner.

I will be coming with you. Tonight, you're all
that I want, you're all I have, you're all I need.
You will be shining on me like a midnight
sun, you're the only one who can set me free.



Jag hatar att sakna
Jag hatar att sakna
Jag hatar att sakna
Jag hatar att sakna
Jag hatar att sakna
Jag hatar att sakna

Förut gick det bra, jag var van vid så lite som möjligt men inte nu längre.
Jag vill bara ha mer, begäret har inget slut, det är större än oändligheten.

I ride all alone and can't see the road to nowhere anymore.
And shadows whispers are calling me to forbidden forrests
by the shore, and there he fell deep in the night, one breath
away from heaven's light. And he said - don't cry for me, I'm leaving you.

Vissa sånger spelar en större roll nu, de bär med sig minnen som
aldrig kommer att glömmas, minnen som påminner om en svunnen
tid, minnen som fyller upp det tomma iallafall för en stund. Lycka.


Något fattas fortfarande. Du, du, du.