Sandra

Jag har träffat nya människor, upplevt, blivit annorlunda.
Ser på saker genom nya ögon, inser vilket misstag jag
faktiskt gjorde, att jag bara såg det som en möjlighet.
Det fanns ingenting kvar den sista tiden, ingenting äkta,
ingenting som var värt att lägga ner tid på. Förlorade
mycket på det, men man lär sig. Till slut så förstår man
vilken dålig situation det var. Man höll bara kvar.

Jag blev annorlunda och jag ångrar inte mitt val längre.
Det var det enda rätta, jag kunde inte låta mig själv
bli neddragen mer, låta någon annan styra över mig.
Jag ÄLSKADE, men mitt hjärta blev krossat alltför
många gånger och det kommer aldrig finnas något
mer än.. Förakt. Hatkärlek. Jag känner någon slags
empati dock, för jag vet att du inte kan känna något
äkta och har aldrig gjort, så det är dig det är mest synd
om. Jag har gått vidare, du står kvar på samma punkt,
ovillig att förändra dig trots att det skulle vara för ditt eget bästa.

Ser framemot allting nu, jag har det så förbannat bra.
Jag lever mitt liv på mitt sätt, utan din inblandning. Du
har blivit lämnad bakom mig, och som jag sagt så
många gånger förr; du kommer att bli så jävla ensam
en dag. Det är inte bara jag som lämnar dig. ALLA
kommer att inse vilken slags person du egentligen är.