Sandra

Now here you go again, you say you want your freedom,
well, who am I to keep you down? It's only right that you
should play the way you feel it, but listen carefully to the sound
of your loneliness, like a heartbeat drives you mad in the stillness
of remembering what you had, and what you lost, and what you had.
Oh, thunder only happens when it's raining, players only love you
when they're playing. Say, women, they will come and they will go,
when the rain washes you clean, you'll know. You'll know.


Allteftersom tiden gå så bleknar de bort, minnena, känslorna. Skratten och
tårarna glöms, allting blir till en grå, diffus dimma som aldrig lättar. Den
tränger bort, får en att gå vidare mot nya minnen, att glömma det som varit
och leva i nuet. Förträngning eller självförsvar? Omedveten radering för att
ge plats åt nytt eller ett medvetet sätt för att kunna lämna allting bakom sig
och gå vidare? Ett liv utan minnen är inte värt att levas men att ha för många
som skadar gör livet till en helvetesmarsch, att inte kunna tränga bort de
sårande stunderna får vem som helst att kallna, frysa till is och utan chans
att någonsin kunna smälta igen. Jag vill inte hamna där igen, på gränsen.