Sandra

Det är blott en tanke, en skugga av det som var som
håller mig kvar. Kämpar för att inte släppa taget om det
som är mest betydande just nu, även fast allting går emot.

Håller skenet uppe bland andra, släpper ut allt i ensamheten.
Det finns ingen lust kvar till någonting, bara trötthet. Ta mig bort.

Du vet allt om alla, men ingen vet något om dig. Vem är du?

I touch your lips with my fingertips, I hang
on every breath you take. You don't need me
like, I need you, you have your heartaches to
climb. Everyday, I just hope and pray, I just hope
that you still have, that you still have your dreams.

You're the one whose hearts grown cold.

Anpassning efter anpassning, hur stor förändring som än görs, hur mycket som än offras
så blir det ändå inte som det var tänkt. Tankar och känslor lockar tillbaka till det som var,
till det gamla där villkoren inte var så omöjliga, målen var uppnåeliga och avstängningen
fanns tillgänglig. Samma sång spelas om och om igen, öppnar upp dörrar till de inlåsta
minnena, till det som en gång var personen som alltid stod oförändrad inför allt. Till mig.

Känslorna har till slut tagit makten, varje liten handling styrs av dem, det är fel. FEL, FEL!
Det byggs bara upp mer och mer. Försvaret runt omkring.

I never dreamed that you could hurt me and leave me blue.
I’ve had a thousand maybe more men, but never one like you.
I never dreamed that I could feel so empty, but now I’m down.
I never dreamed that I would beg you, I need you now.

Allting runtomkring kraschar, faller i tiotusentals små bitar, upplöses
till.. Ingenting. Att hålla käft, backa undan och stänga av som inget
har hänt är allt som behövs just nu. Tyvärr klarar jag inte det.

Save your breath, I will not care.
I won't listen to your shame. You
ran away, you're all the same.

Jag begär ingenting.

Kroppen och känslorna är förberedd på det, att få höra de där
orden som kan rasera min nutida fantasi och verklighet. Fan.

Som en blind idiot dansar jag efter din pipa, följer varje ton
med precision, låter mig ledas längre och längre bort från
verkligheten. Bort från allt jag känner till och från mig själv.
Jag har blivit din egen marionettdocka, helt i ditt våld. Du
styr med osynliga trådar, kedjar fast med mentala kättingar
Du har mig verkligen nu och jag kan inte släppa taget.

Ensam bland tusen människor, en av tusen människor. Den
unike försvann, den likasinnade, den som återspeglade var
bara en fantasi. En illusion skapad ur det tomma mörkret,
skapad för ensamhetens skull och för min egen. Du fanns.

Byter scen och roll, börjar om på nytt någonstans långt borta.
Okänd, ett anonymt ansikte bland tusentals andra, bara en av
alla de andra. Ingen vet, ingen frågar, ingen bryr sig. Existens.
Tiden läker inga sår, minnen gör det.




"Älskling, säg vad du vill ha, glöm den
allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks"

Svaret är funnet, svaret på varför det blev som det blev och varför inget blev
som det var tänkt. Undanskuffad, om så bara för en kväll, det sårar lika mycket.

Remembering when you played me that first song.

Det lyste och strålade om dig, en stund var allt som i ett rus, en
tillfällig flykt från verkligheten, bort från den kalla, trista vardagen, bort
från alla tankar. Men till slut, som alltid, hann tiden ikapp, ingenting var
lika vackert längre, stunderna var inte längre lika speciella, orden räckte
inte riktigt till. Ruset avtog, betongen kändes så mycket gråare än förut,
människorna så otillräckliga och falska som de egentligen är och du, du
blev.. En av dem. En av dem i den gråa massan, robotarna. En av de alla andra.

För varje dag glider du längre och längre bort, bleknar. Minnena skaver och
plågar, drar mig tillbaka till det som var, påminner om vad som gått förlorat.
Naiviteten ersätts sakta med kyla för varje gång din röst ekar i mitt huvud,
för varje gång du manipulerar mig, för varje gång mina öron hör dina lögner.
För mycket har gått sönder för att kunna lagas, obarmhärtigt krossats till
obefintlighet, dött. Speglarna förstörs en efter en, vill inte se misslyckandet stirra
tillbaka med sina blåa ögon, omedvetet flackandes, för feg för att möta min blick.


Jag är en självplågande idiot.