Sandra

So, so you think you can tell
Heaven from Hell,
Blue skys from pain.
Can you tell a green field
From a cold steel rail?
A smile from a veil?
Do you think you can tell?



Så odefinierbart, så flyktigt. Som en skugga skymtandes i ögonvrån, mörk, diffus,
finns det verkligen där? Varje sinne är på helspänn, försöker gripa tag om det
okända, försöker förstå. Nyfikenheten och rädslan kämpar vilt för att ta makten.
Du skrämmer mig, men samtidigt dras jag till dig. Ibland vinner rädslan och jag
drar mig undan, ibland tar nyfikenheten över och jag finns där. Kampen inom mig
tar aldrig slut, under dygnets alla timmar finns den där, stretandes och lockande.

Du är en förvrängd spegelbild av mig själv, så lika men ändå motsatser. Frustrationen
växer, vem är du? Vad gör du med mig? Förvirrat försöker jag förstå dig, vill förstå,
kunna placera dig på rätt ställe men hela tiden förflyttar du dig. När jag tror att jag
fått ett stadigt grepp löses du upp och glider genom mina fingrar som vatten.
Du är en vålnad, ogreppbar och skrämmande, men ändå så lockande.

En svag beröring i mitt innersta, så svag att den knappt märks. Den lämnar en
vibrerande känsla efter sig, en känsla av otillräcklighet och oförstående. En slags
tomhet som inte funnits där förr har vuxit fram, mer och mer krävs för att fylla ut det.
Du fortsätter att gäcka mig, mina tankar, mina ord, mina sinnen och varje gång
hinner du komma undan innan jag ens hunnit förstå vad som hände.

You're under my skin
Vem är du?

She put that bottle to her head and pulled the trigger
And finally drank away his memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength she had to get up off her knees
We found her with her face down in the pillow
Clinging to his picture for dear life
We laid her next to him beneath the willow
While the angels sang a whiskey lullaby.



Jag vill inte släppa in någon, muren runt omkring mig har
äntligen börjat stabilisera sig nu. Jag har inte viljan kvar att
åter igen behöva bygga upp den, förstärka den. Avstånd är
ett faktum nu, närhet, vad är det? Jag behöver det inte.
''Du klarar dig med någon och utan någon.'' Jag vill inte vara
ensam, jag vill vara ensam. Förvirrningen blir starkare för
varje dag som går, den uppfyller mitt sinne och lämnar inte
plats för något annat. Vrider, sliter, drar, den lockar mig dit
den vill ha mig varje gång. Och jag faller för det. Varje jävla gång.


Mitt tänkande är lika osammanhängande som denna text.

I see... Ooh I don't know why there's something else.
I wanna drum it all away.
Oh, I said, "I don't, I don't know where there's a boxer or the bag."


Det finns någon där ute för oss alla. Någon som på alla sinnliga plan
attraherar oss, lockar på oss. Någon som stimulerar dina sinnen till det
yttersta, tänjer på dina gränser tills de löses upp och slutar existera,
någon som berör utan att finnas där. Så nära, men ändå så långt borta.

Själar sammanbundna till varandra sedan tidernas begynnelse, Födda
av samma urmoder, för evigt sammanlänkade genom osynliga band,
band som aldrig kan slitas av eller på något vis förstöras. Själarna
växer sig starkare för varje mansålder som passerar förbi, de dras
obönhörligt till varandra, utan hejd, utan tanke. Vill bara hitta tillbaka.

Attraktionen, hungern river och sliter i dem, de behöver varandra, behöver
komma nära. De måste få känna den andres närhet igen, få känna den
välbekanta tillfredställelsen, känna hur allting runt dem försvinner och
kvar finns bara de. Tvillingsjälarna, förevigt sammanbundna med varandra.

Man kan inte räkna dem alla
sägner och sånt man hör
Det sägs att en stjärna skall falla
var gång när en människa dör

Lyhörd i nätternas kyla
och vindarnas frusna musik
hundarna hörde jag yla,
som hundar yla för lik

Änkorna hörde jag skrika
och barnen snyfta för bröd
Stjärnorna kvittar det lika
om någon är född eller död.

- Nils Ferlin

Now she's only a broken down angel
She's only a bird that's broke her wing
She's only someone, somone who's gone wrong
She's only a child that's lost her way
She used to be a girl of simple pleasures
A breath of spring to chase your blues away
But now she bears a cross, for a love that she has lost


Jag springer, jag hinner inte ens se var jag springer, jag bara rör
mig framåt. Ständigt på jakt efter något onåbart, någonting som
endast finns i ett minne från en förlorad tid. Jag kan inte minnas
vad det var, jag vet bara att jag ska ha det. Ett meningslöst jagande.

Ansikten flimrar förbi, jag vet inte längre vilken famn som tillhör
vem. Munnar viskar vackra ord till mig, viskar löften men jag
stöter bort dem, låter dem försvinna ut ur mitt liv som om det
aldrig hade hänt. Händer försöker gripa tag i mig och dra mig
tillbaka, men de lyckas aldrig hålla fast mig. Skrikandes, klösandes
och bitandes lyckas jag bli fri igen, jag blir alltid fri igen. Ingen
ska någonsin få spärra in mig, ta min frihet ifrån mig.

Det ena minnet avlöser det andra, men jag får aldrig grepp om dem.
De försvinner ur mitt sinne lika fort som de dök upp. Upplöses i
dunkla dimmor, ett mörker dit inte ljuset kan nå. Minnena som jag
jagar är onåbara, ändå fortsätter jag jakten. Letandet i mitt sinnes
mörka vrår tar krafterna ur mig, men jag ger inte upp. Inte nu.

Jag fortsätter att springa, fortsätter leta.