Sandra

Jag har hört att du träffat nån, jag har hört att hon är
allt jag inte var. Och jag hör att du är säker nu, jag vaknar
med den tanken varje dag, och jag hör att hon är den rätta.
Ja, dom säger att du verkligen menar det. Och jag hatar att
jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta, mitt
hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta. Och jag skäms
för att säga att du är kvar i mig, skratta åt det, för då kommer
jag kanske över det. Hur kunde du falla när hon sa, jag älskar
dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

Mina vänner säger: "Vakna upp och sluta tänk på det", men vad
vet dom? Nu är nån annan än jag närmare livet, innan det kunde
jag utan och innan. Jag kunde haft det så för alltid men jag föll
för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade.

Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans, du kan sluta
dina ögon och aldrig känna dig ensam. Och alla vill väl ha dig nu,
dom har ju väntat på det här. Och jag hatar att jag älskar dig
och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

Det var en gång, det var en fest och jag gick med nån för hon
påminde om dig, men sen kom gryningen, jag reste mig, gick ut
genom dörren och jag gick genom den tidiga morgonen, den rena,
tidiga morgonen och jag visste inte varför jag gjorde så.
Åh, jag visste inte varför.

Jag har hört att du träffat nån och den här gången är du riktigt säker,
och jag hatar att jag älskar dig. Älskar dig så mycket att jag hatar mig.

Vet inte vad jag ska tro eller känna mer, allting verkar ha varit bortkastat
och själv står jag kvar, ensammen och förvirrad. Minsta lilla påminnelse
får allt att vändas upp och ner, det känns tomt, jag känner mig lurad.
Jag vill inte känna mer, vill inte att alla minnen spelas upp gång på gång
och jag vill bara komma bort. Åka iväg, glömma allt som hänt och som
fortfarande händer, det där som fick mig att omvärdera allt. Jag förlorade.

Hur ska man kunna leva med att man förlorade det som betydde allt, veta
att allting är utbytbart? Hur ska man komma över smärtan, hur ska JAG
komma över att jag gjorde ett stort misstag..? Samma scenarion spelas
upp i mitt huvud, jag ångrar allt jag sagt, men inget jag säger eller gör
kan få saker att ordna sig. Jag sumpade det och jag hatar mig själv för det.



Det är över, verkligen över men det är bara jag som gråter.