Black hole

Om du inte kan le när jag dansar ensam 
över ängen, om du tror att jag går när jag
vänder mej om, om dina tårar faller, om
dina tårar faller när jag älskar med livet
då är det inte kärlek, då är det inte kärlek
då är det inte kärlek, då vill du äga mig.


Hopplösheten växer, försöker värja bort den, försöker få den delen av
mig som kämpar att inte ge upp. Inte än. Allting känns som en lögn just
nu, så mycket krävs och inget ges tillbaka, försöken är otaliga, bitterheten
är stor. Ingenting blev som det var tänkt, ingenting liknar bilden jag målat
upp i mina tankar. Ge upp eller försöka en sista, sista gång. En jävla gång.

Om du tror att jag är svag utan dig, då är det inte kärlek, då vill du äga mig.




Quit

So break yourself against my stones and
spit your pity in my soul. You never needed
any help, you sold me out to save yourself.

And I won't listen to your shame. You ran away,
you're all the same. Angels lie to keep control. My
love was punished long ago, if you still care, don't ever
let me know. If you still care, don't ever let me know.


Behöver någon nu, behöver någon som håller min hand, någon
som finns där. Någon som stannar kvar när allting är som mörkast,
när det är så svårt. Det är så nära nu, det sista farvälet. En sista gång.

Jag är på väg härifrån
Jag kan inte förklara
Jag stänger av telefonen
Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?

Jag ser mig i spegeln
Det är en dålig dag
Är det henne jag känner?
Är det hon som är jag?

Rör mina händer
Du måste förstå
Jag orkar inte förklara
försök och se det ändå
Det gnager mitt sinne
Det är som overklighet

Jag sa: "Kom älskling vi går"



Snuff

Det var bara skitsnack. Jag borde ha lyssnat, borde ha insett
vad alla andra redan märkt. Falskhet och lögner är allt jag fått.

Ghost behind my eyes

The spiders dancing on the wall, suicide of love we
could have had it all. And it is you, you are the ghost
behind my eyes, I can't see through you, you are the
ghost behind my eyes. The ghost that tells me lies.



Löften, vackra smickrande ord sagda under ett rus från ett onämnbart
substitut river isär det redan så sargade sinnet. Orden som betyder
nämns, de kastas ut utan att egentligen vara menade. De kan inte vara
menade. Det går inte att hantera, allting blir svårare ju längre tiden går.
Att kunna passa in i viss värld, nej det går inte, jag hör inte hemma där.
Jag kan inte vara något som jag inte är, jag kan inte anpassa mig efter
någon annan, jag kan inte. Stegen är tomma, skuggan har lämnat och
kvar finns bara skalet av något som en gång kunde kallas en individ.

Löften och svek?

RSS 2.0