Sandra

She put that bottle to her head and pulled the trigger
And finally drank away his memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength she had to get up off her knees
We found her with her face down in the pillow
Clinging to his picture for dear life
We laid her next to him beneath the willow
While the angels sang a whiskey lullaby.



Jag vill inte släppa in någon, muren runt omkring mig har
äntligen börjat stabilisera sig nu. Jag har inte viljan kvar att
åter igen behöva bygga upp den, förstärka den. Avstånd är
ett faktum nu, närhet, vad är det? Jag behöver det inte.
''Du klarar dig med någon och utan någon.'' Jag vill inte vara
ensam, jag vill vara ensam. Förvirrningen blir starkare för
varje dag som går, den uppfyller mitt sinne och lämnar inte
plats för något annat. Vrider, sliter, drar, den lockar mig dit
den vill ha mig varje gång. Och jag faller för det. Varje jävla gång.


Mitt tänkande är lika osammanhängande som denna text.