Sandra

The spiders dancing on the wall, suicide of love we
could have had it all. And it is you, you are the ghost
behind my eyes, I can't see through you, you are the
ghost behind my eyes. The ghost that tells me lies.


Löften, vackra smickrande ord sagda under ett rus från ett onämnbart
substitut river isär det redan så sargade sinnet. Orden som betyder
nämns, de kastas ut utan att egentligen vara menade. De kan inte vara
menade. Det går inte att hantera, allting blir svårare ju längre tiden går.
Att kunna passa in i viss värld, nej det går inte, jag hör inte hemma där.
Jag kan inte vara något som jag inte är, jag kan inte anpassa mig efter
någon annan, jag kan inte. Stegen är tomma, skuggan har lämnat och
kvar finns bara skalet av något som en gång kunde kallas en individ.

Löften och svek?