Sandra

Vet inte vad jag ska tro eller känna mer, allting verkar ha varit bortkastat
och själv står jag kvar, ensammen och förvirrad. Minsta lilla påminnelse
får allt att vändas upp och ner, det känns tomt, jag känner mig lurad.
Jag vill inte känna mer, vill inte att alla minnen spelas upp gång på gång
och jag vill bara komma bort. Åka iväg, glömma allt som hänt och som
fortfarande händer, det där som fick mig att omvärdera allt. Jag förlorade.

Hur ska man kunna leva med att man förlorade det som betydde allt, veta
att allting är utbytbart? Hur ska man komma över smärtan, hur ska JAG
komma över att jag gjorde ett stort misstag..? Samma scenarion spelas
upp i mitt huvud, jag ångrar allt jag sagt, men inget jag säger eller gör
kan få saker att ordna sig. Jag sumpade det och jag hatar mig själv för det.



Det är över, verkligen över men det är bara jag som gråter.