..And this pain will die

Det är över igen, den här gången för alltid som det verkar.
Såg fram emot så mycket, jag kanske aldrig visade det,
men hur man än vänder och vrider på det så har jag förlorat.
Jag har fått höra det jag egentligen behövde, nu kan jag nog
ta mig vidare. Har storslagna planer just nu, trodde bara inte
att jag skulle uppleva dem ensam. Det är det värsta. Efter allt
som hänt, vad jag upplevt och känt, kan jag verkligen vara
själv nu? Det känns tomt, något fattas och jag vet vad det är.
Saknaden gör det svårt att andas, varje andetag gör ont.

En dag kommer det en ny, någon som jag inte behöver be om
saker för att det ska hända, någon som faktiskt uppskattar
att jag finns där, någon som kan göra något så simpelt, fast
ändå så betydande att hela ens värld skulle vändas uppochner.
På ett bra sätt. Nu är allting bara felvänt, konstigt, kallt och
frånstötande. Nu finns det inga fler hållhakar, inga vackra
stunder att falla tillbaka på när saker är som sämst. Nu
finns vi:et inte kvar, det är du och jag. Du som aldrig gav det
en chans, du som bara gav upp men ändå skulle hålla mig kvar
''utifall''. Jag som försökte men blev bortstött och jag som nyss
gav mig själv rätten att gå vidare utan att se tillbaka. Det gör ont.

Alltför ofta har jag börjat tänka på vad som skulle ha varit om
jag gjorde ett annorlunda val då. Ett annat liv med en annan
människa, som kanske kunnat gett mig mer. Fast samtidigt,
hade jag fått välja igen hade jag gjort samma val. För det
var DU. Han som jag skulle uppleva saker med, dela mitt liv
med och han som jag skulle kunnat göra allt för. Försent.

Jag var aldrig det viktigaste, jag var aldrig någon du kunde
göra allt för och jag var aldrig tillräcklig för dig. Men jag försökte.
Det gjorde jag verkligen, men det var aldrig nog. Jag betydde
aldrig så mycket att du kunde göra en förändring. Var det värt det?

Tillslut är alltihop ett avlägset minne om en tid och en människa som
förändrade hela min världsbild. Jag försöker att inte se tillbaka igen.
Det är fortfarande för nära, för nytt och alldeles för smärtsamt.

Kommentarer
Postat av: Anonym

http://www.youtube.com/watch?v=dU6KmZZUg8A&feature=related

2011-03-23 @ 11:45:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0