Do you believe?

Fel saker vid fel tidpunkt. Fel beteende, fel person, Fel.
Det är inte långt kvar nu och jag har av någon anledning
dessa förhoppningar fast jag egentligen lärt mig att de
ger mig något. Fast kanske? Hur skulle det gå och hur
skulle det egentligen bli? Jag vet inte, men jag skulle
nog chansa och ta konsekvenserna om det verkligen inte
gick. Ge och ta, det är vad det handlar om. Och tillit.

Det är osäkerheten som förstör, skulle ge vad som helst
bara för att slippa den. Att ha självförtroendet att lita på
att det inte bara är jag som vill ha kvar det här, att kunna
tro igen. 1/7 på sin höjd, 3, det funkar inte hur ska då det
bli sen. Fördelar och nackdelar, vilket väger tyngst? Så
jämnt det kan bli nu, men värt det om allt bara blev OK.
OK!? Nej jag behöver inget mer, det är vad jag vill och
vad jag vill ha som spelar roll nu. Det andra kommer
förhoppningsvis av sig själv så småningom. Bristen på tillit
förstör, min osäkerhet förstör, min glappande käft förstör.
Felande länkjävel. What to do? Ingen att prata med om det,
ingen att kunna vara objektiv och realistisk med. Vågar inte
chansa och berätta, en av de få gångerna i mitt liv jag är
konflikträdd. Orken finns inte för att ta det. Än.

Allt som hänt, det går inte en dag utan att tankarna far dit.
Tanken på att.. Fan, blir ju galen på det. Och rykten. Vad
ska jag tro? Alla olika sidor, anpassar, försöker. Men det
blir ändå inte rätt, på något vis blir det aldrig rätt. Att göra
det rätta? Det svaret vet jag redan, men jag vill inte, det kan
gå. Eller? Jag behöver ett svar, ett riktigt jävla svar. En handling,
så mycket mer än tomma ord, kan få mig att inse. Jag vet vad
jag vill, men hur ska jag göra? Utdömd, utan något direkt värde,
so it seems. Mina förändringar är gjorda, försöker hålla kvar
vid allting samtidigt men går det framåt eller bakåt? Kvar där
jag en gång började?

Det är inte lång tid kvar nu. Vad fan gör jag? Helvete, jag kan inte.
Det kommer att bli så jävla tomt och konstigt, det var en del av mig.
Ett av de finaste minnen någon kan ha, sumpar jag allt nu? Hela tanken
kan vara så krossad att ingenting kan laga den, allt jag ville ha, min framtid
kanske låg där. Ödets nyck? Eller bara mänsklighet? Kunde inte stå
emot, jag var där, men ändå.. KUNDE INTE STÅ EMOT. Vad fan gjorde
du inte det för!?
Skit, skit, skit. Det kommer att förfölja mig så länge nu.
Aldrig känt sådär, maktlösheten, tomheten, paniken, ångesten. Det har
aldrig varit så starkt som det var då. Den dagen. De veckorna. Den tiden.
Hur ska jag veta? Det gick emot allting jag trodde på, jag var godtrogen.
Inte nu längre, för jag vet hur människor kan såra varandra nu. Never
been there before
. Levde i en bubbla där allting var någorlunda bra. Det
funkade liksom, upp och nedgångar som en normal människa, kanske
lite mer neråt men det funkade fortfarande. Jag kunde fortfarande stänga
av. Den egenskapen försvann samma dag som jag upptäckte att jag hade
ramlat dit. Att jag var kär, igen. Det skulle ju inte hända, verkligen inte.

Allting hade varit frid och fröjd om jag bestämde mig för att inte vilja mer.
Men jag kan inte. Det betyder för mycket för att bara kunna släppa taget
om och glömma. Jag vill inte glömma eller förlora. Jag vill bara vara där
igen. På de där platserna, -09, LW, S/R/G. Tankarna hamnar alltid tillbaka
dit, hur jag än försöker så hamnar jag alltid där igen. Det var bra. Det
var underbart. Det var rätt. För mig iallafall. Jag saknar det, att veta nästan
exakt hur det var, vad jag kände och gensvaret. Jag saknar allt.

Ingenting är säkert längre, varför fortsätta såhär när svaret finns i dåtiden?
Vetskapen om vad som fungerar finns ju där, men den utnyttjas inte. Hakar
upp på småsaker, saker som förstoras, vad fan, skärpning. Det håller inte,
märks inte det alls? Freakar ur, vad fan gör jag? Försöker, mitt humör är
inte okej, men försöker så gott jag kan. Gav tid, får jag det tillbaka nu?
Behöver det. Egentligen mer än vad det finns, men jag vill inte förlora.
Kan inte förlora, för mycket har blivit satsat. All-in nu? Vågar inte. Fan.


Jag är alldeles för förvirrad nu. Ingenting stämmer.








Kommentarer
Postat av: Joker

Allting är såklart bättre förr, men man kan inte leva i det förflutna. Se framtiden istället som någonting spännande, låt inte ditt liv stanna upp för en kärlek, du har hur många till som helst att uppleva.

Våga släpp taget nu, vakna och se sanningen.

2010-04-02 @ 08:26:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0