Sandra

Den vackraste stunden i livet var den när du kom och allt var förbjudet.
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om, för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna, den uppgivna
röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna.

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del i en kärlekshistoria,
men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel när jag gav dig en
gloria. Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon och dom
himmelska ben som jag ville förtära dom gick därifrån.
__

Men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän.
Jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot
ditt hår och aldrig älska dig igen.