Sandra

Vi visste ingenting om verkligheten, vi sökte
i det stora efter svar. Så många illusioner som
har rasat och så långa vägar kvar.

Du har vunnit och förlorat, du har sett dig själv
i spegeln. Du har vaknat i fel säng, du har varit
kär och framtiden väntade som en farlig gåta.
Man har bråttom dit, sen är man där.

I en stad som får en att bli större än man är, men
i en ålder som sätter allt på jorden. Jag trodde att
jag visste vem jag var och vad jag ville men nu
skulle jag inte välja dom orden.


Vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med
vårt hopp? Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder?
Ser du hur det skymmer, hur färgerna ger upp där elden
falnar men fortfarande glöder. Vi kan inte färdas, bakåt i
tiden och det skulle bara vara ett steg tillbaka. Jag hatar
min rastlöshet, det är så mycket som jag glömmer att bejaka.


Och det är svårt, att tassa på den folkhemska skaran. Varje
torn du bygger upp ska nån annan rasa ner, nån idiot som
bara ser sin chans ska ta den. Vem som helst kan avge tomma
löften och göra hål där de lovar och svär, det är lätt att hålla
käften och svårare att säga som det är.