Sandra

Nu är det tamejfan nog. Far åt helvete.

La ner så förbannat mycket tid och energi till
ingenting. FAN, JAG FINNS JU INTE ENS. Snacka
om att kunna knäcka en människa totalt och sen
ha mage att säga ''jag älskar dig''. I helvete heller,
det har bara varit ett spel och jag min dumma fan
föll för det. Jag har trott på varje ord, haft stora
förhoppningar men har blivit lika jävla sårad och
sviken varje gång. Jag tänker inte stanna kvar
längre, tänker inte ta något mer jävla skitsnack.

Du beter dig som ett jävla svin och jag har bara
funnit mig i det för jag trodde att du skulle förändras.
Men som sagt, det är rätt tydligt att jag inte är värd det.
Jag vägrar att bara duga ibland, och jag tänker fan
inte bli ignorerad några fler gånger av dig.

Fattar inte varför du ville fortsätta, för att såra mig mer?
För att krossa det lilla jag har kvar? Finner ingen
anledning än det. Älska, up my ass. Jag är ditt förbannade
jävla tidsfördriv, och inget mer. Fan fan fan fan fan fan.

Jag har aldrig gråtit på det sättet som jag gör nu, det
gör så förbannat jävla ont. Men jag får skylla mig själv
som stannade kvar så länge. Får sluta vara så godtrogen.
Får sluta vara så förbannat jävla dum och gå på allting
du säger, för hittills har allting bara varit skitsnack. Jag
hoppas att du är jävligt nöjd nu. Verkar bara ha varit
det här som du var ute efter, bortförklaringar räddar
dig inte nu, och är det sant som du säger så okej, det
är du själv som satt dig här nu. Jag ger upp allting som
har med dig att göra nu. Finns ingen mening med det längre.
Sup, jobba, ignorera, och skaffa ett nytt tidsfördriv. Jag
har accepterat och anpassat mig tillräckligt men inte fan dög
det, ingenting var nog. Jag försökte. Fan.

Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti, så som jag gjorde nyss.