Sandra

Det kanske bara var tanken på det ouppnåeliga, att
ha det man inte kan få. Jag tänker inte fastna här,
måste gå vidare och låta saker vara, för i slutändan
så är det ändå bara jag som blir sårad och ledsen.

Så som du är mot henne offentligt var du aldrig mot
mig, någonsin, det var väl egentligen det som fick mig
att inse. Jag plockades fram vid behov och gömdes
sedan undan igen till nästa gång jag var behövd. Jag
förtjänade aldrig att bli behandlad så men jag fann
mig i det även fast det tog emot, även fast det gick
emot mina känslor och värderingar. Jag förändrade
mig så mycket för din skull. Och jag fick egentligen
ingenting tillbaka dessa månader, jag var bara skit.
Men jag kommer att aldrig glömma den personen
du en gång var, han som jag värderade så högt.


Jag släpper taget och det känns faktiskt bra.
Ingenting håller mig tillbaka längre och jag kan göra
vad jag vill utan att tänka på några konsekvenser och
jag behöver inte oroa mig över vad som händer när
jag inte är där. Det är inte mitt problem längre.