Sandra

Nu får jag höra att du lever då och då,
det verkar som att allting är okej.
Jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig.
Du kanske undrar över mig.

Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig.
Allt är så förgängligt allting kan briserna snart,
men du är oförstörd för mig.
Du är oförstörd för mig.

Men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän.
Jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen.
Aldrig älska dig igen.

Men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig, där har tiden gjort
en hållplats för oss och allt som hänt,
dit kan jag gå och sakna dig.
Dit kan jag gå och sakna dig.

Nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu,
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade, älskade du.
Älskade, älskade du.

En dag, sen var jag tillbaka igen. Ensammare än någonsin och
allting har börjat snurra igen. Jag kan inte göra någonting för
att ordna allting igen. Fan, jag vill bara ha tillbaka det jag hade.