Sandra

Han vet hur man dövar ensamheten,
han vet hur man kastar allt man har.
Han vet hur man flyr från den här planeten
men han vet inte hur man stannar kvar.

Har du hört om han som bränner sina skepp
i samma stund som han fått dom att flyta?
Om han som har ett fläckfritt liv men skulle
dö för att kunna byta?

Har du sett hur han vårdar all sin ömklighet
och säger: Det här är allt jag vet..

___

Tid har förlöpt, dagar har gått.
Månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått.

Jag har saknat ditt skratt, jag
har saknat ditt hår. Jag har
saknat att ringa ibland och
berätta om hur det går.

Det har tidvis gått bra,
tidvis har skakandet lagt sig.
Ibland har jag vaknat på
morgonen och gjort det jag ska.

Men jag har saknat din hand,
har saknat din röst. Ensamma
dagar har jag saknat ditt
huvud mot mitt bröst.

Somliga dagar tar jag in vad
jag hör, det går kvällar ibland
när jag inte ens undrar vad du gör.

Det är ibland som förut, ibland har
jag känt att jag duger. Jag har hämtat
och samlat ihop nog med kraft att gå ut.

Jag ser dig fortsätta nu med
varsamma kliv, jag ser dina
drömmar sakta lossna från mitt liv.