Fan, fan, det skulle ha varit du

Fan för min impulsivitet och min stora jävla käft.
På bara ett ögonblick försvann ett av det bästa
ting som hänt mig, och jag hatar mig själv för att
jag tvingade fram det. Jag vill inte vakna upp till
morgondagen och veta vad jag har förlorat, jag
vill inte vakna upp och inse att allting är förstört.

Kommer aldrig att kunna förlåta mig själv för det
här, oavsett vad alla andra än säger. Jag förstörde
det och ingenting kan göra det ogjort, det är och
kommer för alltid vara ett av mina största misstag.

Jag la ner så mycket och ändå så lyckades jag göra
såhär. Klarar inte ens av att gråta över det, är bara
helt tom och.. Inget mer. Bara en stor jävla tomhet
och ångesten över att det blev förstört. Fan, fan, fan.

I can't forget what we claimed
as ours. Moments lost though time
remains, I am so proud of what we were.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0