Åhå

Jag är fri. Ingenting håller mig kvar nu, allting har bara
försvunnit. Klumpen i magen har lösts upp, tankarna
snurrar inte längre och det gjorde inte ens ont att se
dig. Det kändes knappt någonting. Jag behövde visst
bli knäckt för att inse hur illa det egentligen var. Givetvis
kommer det fortfarande att vara svårt att se dig, men jag
har gått vidare. Jag insåg vad du egentligen gick för :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0