Sandra

Jag vet att jag har mina fel.
Jag vet att jag gör fel.

Men jag försöker.


Manipulerande och nedlåtande, försvaret krossas bit för
bit tills det inte finns något mer kvar. Och jag låter det ske.

Jag blev sårad, fruktansvärt sårad. Någonstans där inne
så visste jag att det någon gång skulle komma, att de där
orden skulle bli sagda. Det var bara en tidsfråga. Jag är inte
en sådan människa, det vet alla, även jag. Men ändå tog
det precis så mycket som jag hoppats på att det inte skulle
göra. Det slet sönder och krossade, jag vet inte om det var
det som var meningen. Jag hoppas verkligen inte att det är så.