Sandra

I still believe in your eyes, I just
don't care what you have done in
your life. Don't leave me waiting
too long, please come by. I still
believe in your eyes, we'll fly away.

Det är svårt att lita på någon. Alla de uppoffringar som krävs av
en själv för att kunna släppa taget, öppna alla de låsta dörrarna
och låta någon se in i ens inre. Vem kan man lita på? Hur många
gånger orkar man bli sviken innan avtrubbningen och känslokylan
är ett faktum? För många gånger har sveken raserat allt, de har
rivit sönder, slitit i stycken, smutsat ner och stampat på den uns
med tillit gentemot andra som har funnits. Det finns inte mycket
kvar nu, en gång till och allting stängs av. Känslokylan sprider sig,
får allting att domna av tills ingenting känns längre, tills hela ens
varelse har blivit en maskin. En kall, tom maskin, utan något hopp
om att en dag kunna smälta och börja om. Ett svek ifrån. Ett.


Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där. Jag vill
inte tänka framåt men är
livrädd att fastna här. Nu
kan det vara för sent att
säga som det är.

Jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt, det är dags att lägga
på, men att stanna känns så rätt.

Och jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut.