Sandra

I have been waiting, all of my life
For you to come along, and make everything alright
My body's shaking, right through my bones
So take me by the hand, please don't leave me here alone
And I wonder if you know just how I feel..

En annan version av sanningen, en annan version av en lögn. Vad
är egentligen sant? Vägen delar på sig, vilken ska följas? Den fylld
med ovisshet och kanske lycka, eller den säkra där det gör ont en
stund men sedan ersätts med något nytt? Minnena bleknar ut, men
känslorna kommer alltid att finnas där, lyckoruset, glädjen, sorgen,
osäkerheten. Allting med en början har ett slut, ett ofrånkomligt slut.

Det hade kunnat bli bra, inga val hade behövts bli gjorda. Men nu är
det försent, alldeles försent. Hur blir det? Det säkra för det osäkra?