Sandra

I don't want this, remember that
I'll never forget where your at.
Don't let the days go by.


Egentligen borde glädjen vara ett faktum nu, egentligen borde det kännas bra. Egentligen.
Ångestklumpen i magen växer för varje dag, varje timme, varje minut. Ju längre tid som
går desto mer missar jag, så många stunder och minnen som går förlorade. De fick
aldrig ens chansen att påbörja sin existens, de fick aldrig en chans att hjälpa till att forma
mig som människa. Vem vet vad de kunnat åstakomma? De hade kunnat göra allt bättre
eller sämre, risken hade varit värd att tas. Vad som helst för att lösa det här, göra allt bra.

Det lilla hopp jag hade har slagits ner till marken, stampats på, blivit bespottat, smutsats
ner. Det kanske var lika bra, i slutändan kanske det visar sig att det var för mitt eget bästa.


Det är inte jag som är negativ mot livet, det är livet som är negativt mot mig.