No sound but the wind

Försöket till en förändring var bortkastad tid. Rent önsketänkande.

Fan vad jag föraktar mig själv just nu, jag hatar att jag ramlar dit varenda
jävla gång, jag hatar att du tamejfan aldrig kan förstå hur jag än säger det.
Jag hatar att jag tror på allt du säger även fast jag vet att jag inte borde.
Ja, jag kanske är krävande och ja, jag är jävligt svår att vara omkring, men
det spelar ingen roll nu. Fan i helvete.

Du försöker ju inte ens, varför ska jag då fortsätta med det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0