Sandra

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt,
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt.

Där kom den igen, känslan av övergivenhet och oförstående. Tystnaden
är lika skrämmande varenda gång, den får tankarna att snurra; Var allt ett
stort misstag? Är det bara en lek? I grund och botten allt kanske bara är ett
tidsfördriv, något som snart kommer att vara bortglömt och förkastat. Ett uns
hopp finns fortfarande kvar, kanske, kanske så är det allvar, vartenda ord kan
vara menat, varenda handling kan vara äkta. Det kan vara på riktigt, eller?

Jag vet inte längre hur jag ska bete mig, jag har försökt nu så mycket som
jag kan utan att bli alltför inblandad. Jag vet iallafall var jag står, gör du?