Sandra

Did I punish you for dreaming?
Did I break your heart and leave you crying?
Do you ever dream of escaping?
Don't you ever dream of escaping?

I ett tillstånd där du inte är vid dina sinnens fulla bruk, där allting
är som det borde vara och där allting kommer fram, där vill jag vara.
Då känner jag mig säker på allting, då är allting bara.. Bra. Att vakna
till ovissheten är lika tärande varje gång, överanalysationer och tankar
förvrider mitt inre och efterlämnar en värkande klump som blir större
och större för varje gång jag vaknar. Det är kanske nu jag borde ge
upp, lämna allting bakom mig och försöka leva vidare på bästa sätt.

Det verkar inte komma längre än så här nu, hur jobbigt det än känns
så vill jag inte leva med denna ovisshet längre. Att bara finnas till ibland.
Att bara vara passande nog ibland, det går inte. Jag kan inte vara en sådan.
Jag borde nog fly redan nu, innan allting går åt helvete. Bort, bort, bort.

Strimmor, ge mig en dröm att försaka. Jag
behöver en stilla hand och ge mig ett fel som
jag kan rätta till och ett annat efternamn. Strimmor,
hur många gånger ska våren kunna drabba dig
om igen, och ljuga de vackra historierna om den
stora kärleken. Du och jag i strimmorna, vi är
sargade människor som tror, vänd dig inte om.


Jag behöver en stilla hand