Sandra

Jag har köpt så kalla saker, jag har gått den kalla gatan ner.
Nu har jag frusit allt för länge, jag ska inte vara kall nåt mer.
Nu smakar jag försiktigt, skiljer varmt ifrån kallt, jag måste lära
mig från grunden, jag måste omvärdera allt.
du är svår att leva utan
jag är svår att leva med


Det kanske var ett misstag, tystnad hade kanske varit bättre. Känts bättre.
Vilka är de rätta orden att säga? Vilket är det rätta sättet att bete sig på så
inget misstolkas? Kanske är det helt missuppfattat från mitt håll, att jag levt
med tron om att det fanns något där. En massa frågor, men finns det några
svar? Kommer jag ha modet till att ställa frågorna, kommer styrkan att få
sanningen kastad i ansiktet att finnas där? Ge mig svar. Ge mig sanningen.