Forgotten hopes

When the silence beckons
And the day draws to a close
When the light of your life sighs
And love dies in your eyes
Only then will I realize
What you mean to me.


Anathema, ett av världens underverk. Deras vackra melodier
och texter får mitt inre att bli ett kaos, så många känslor och tankar dyker
upp från ingenstans. Jag känner saker jag inte gjort på länge. Odefinierbara
känslor, sådana som man inte riktigt vet vad de betyder.

Det är riktigt hemskt, jag trodde jag kände mig själv men jag har fått
inse att jag inte gör det. Inte ett dugg. Jag vet ingenting. Kaos.

Did I punish you for dreaming?
Did I break your heart and leave you crying?
Do you ever dream of escaping?
Don't you ever dream of escaping

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0