Sandra

Människan, den lägst stående rasen.
Svikare, lögnare och helt hjärtlösa.

Jag trodde du var annorlunda, så mycket mer
annorlunda än resten av idioterna i denna sjuka
värld. Jag hade fel. Jävligt fel. Jag trodde jag var
bra på att bedöma personer, men på något sätt
undgick du min radar, skapade ett förtroende och
sen; KRASH! Fasaden krackelerade och jag såg
ditt verkliga jag, du var precis som alla andra.

Muren omkring mig är under uppbyggnad igen, nu
ska ingen få komma igenom igen. Aldrig mer.