Invaders must die

And when we walk down the street
The wind sings our name in rebel songs
The sounds of the night should make us anxious
But it's much to late when the fear is gone


Kan det verkligen vara så lätt att glömma,
att bara tränga bort alla minnen, stoppa
undan dem i en mörk vrå i huvudets inre,
förtränga varje fin tanke och ersätta dem
med det negativa och mörka. Ser du mig inte?

Alla bra minnen ersätts av de negativa, de
som man inte riktigt skulle ha tänkt på om
allting var som det var menat att bli.
Stunderna man inte vill minnas för det gör
alldeles för ont att tänkas på. Det tär inom
en, river och sliter, lämnar kroppen i ett
krampaktigt tillstånd, utan en chans att
att värja sig eller ens hinna märka vågen
av smärta som sköljer en. Ser du mig inte?


Tiden läker alla sår? Nej, tiden gör dig avtrubbad,
van, den härdar dig till det yttersta, den bygger
upp ditt fragila försvar igen tills nästa gång.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0