Sandra

Imorgon är det Dagen D. Älgjakten börjar. Hundratals män och kvinnor
(till största delen män) ger sig ut i de norrländska skogarna för att roa sig lite.
För det är just nöjesjakt det är nuförtiden. Det ÄR synd om älgarna.

Det är lika synd om hundarna. Inte alla, men vissa. De står i en hundgård i
ungefär 10 månader och sen ska de helt plötsligt jaga, otränade med noll
kondis, och gör de inte det så blir det ett nackskott. Många får inte ens en
chans. Detta vet jag av egen erfarenhet, så det är inte bara skitsnack. Det
finns seriöst sådana idioter.

Sen har folk mage att ens yttra sig om att jag tänker ta in min hund till
Östersund. Visst, hon får bo i en lägenhet MEN hon kommer få komma ut
på promenader flera gånger om dagen, det är ganska mycket än dessa
''hundgårdshundar''. Så ni ''storjägare'' som tror ni vet allt om allt, börja med
att ta hand om er egna hund istället för att lägga er i vad jag gör.


Detta blev en väldigt osammanhängande text, men antar att folk fattar iallafall.


Min lilla älskling, Raija.