No more hardtraxx
Dagens insikt: haha, nej det blir nog inget i slutändan.
AND IT HURTS WITH EVERY HEARTBEAT
AND IT HURTS WITH EVERY HEARTBEAT
!
Det slutar väl med att allt är mitt fel
för att jag aldrig håller käften. Det
ante, mig, men kan inte göra annat.
för att jag aldrig håller käften. Det
ante, mig, men kan inte göra annat.
..
Nu är det tamejfan nog. Far åt helvete.
La ner så förbannat mycket tid och energi till
ingenting. FAN, JAG FINNS JU INTE ENS. Snacka
om att kunna knäcka en människa totalt och sen
ha mage att säga ''jag älskar dig''. I helvete heller,
det har bara varit ett spel och jag min dumma fan
föll för det. Jag har trott på varje ord, haft stora
förhoppningar men har blivit lika jävla sårad och
sviken varje gång. Jag tänker inte stanna kvar
längre, tänker inte ta något mer jävla skitsnack.
Du beter dig som ett jävla svin och jag har bara
funnit mig i det för jag trodde att du skulle förändras.
Men som sagt, det är rätt tydligt att jag inte är värd det.
Jag vägrar att bara duga ibland, och jag tänker fan
inte bli ignorerad några fler gånger av dig.
Fattar inte varför du ville fortsätta, för att såra mig mer?
För att krossa det lilla jag har kvar? Finner ingen
anledning än det. Älska, up my ass. Jag är ditt förbannade
jävla tidsfördriv, och inget mer. Fan fan fan fan fan fan.
Jag har aldrig gråtit på det sättet som jag gör nu, det
gör så förbannat jävla ont. Men jag får skylla mig själv
som stannade kvar så länge. Får sluta vara så godtrogen.
Får sluta vara så förbannat jävla dum och gå på allting
du säger, för hittills har allting bara varit skitsnack. Jag
hoppas att du är jävligt nöjd nu. Verkar bara ha varit
det här som du var ute efter, bortförklaringar räddar
dig inte nu, och är det sant som du säger så okej, det
är du själv som satt dig här nu. Jag ger upp allting som
har med dig att göra nu. Finns ingen mening med det längre.
Sup, jobba, ignorera, och skaffa ett nytt tidsfördriv. Jag
har accepterat och anpassat mig tillräckligt men inte fan dög
det, ingenting var nog. Jag försökte. Fan.
Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti, så som jag gjorde nyss.
La ner så förbannat mycket tid och energi till
ingenting. FAN, JAG FINNS JU INTE ENS. Snacka
om att kunna knäcka en människa totalt och sen
ha mage att säga ''jag älskar dig''. I helvete heller,
det har bara varit ett spel och jag min dumma fan
föll för det. Jag har trott på varje ord, haft stora
förhoppningar men har blivit lika jävla sårad och
sviken varje gång. Jag tänker inte stanna kvar
längre, tänker inte ta något mer jävla skitsnack.
Du beter dig som ett jävla svin och jag har bara
funnit mig i det för jag trodde att du skulle förändras.
Men som sagt, det är rätt tydligt att jag inte är värd det.
Jag vägrar att bara duga ibland, och jag tänker fan
inte bli ignorerad några fler gånger av dig.
Fattar inte varför du ville fortsätta, för att såra mig mer?
För att krossa det lilla jag har kvar? Finner ingen
anledning än det. Älska, up my ass. Jag är ditt förbannade
jävla tidsfördriv, och inget mer. Fan fan fan fan fan fan.
Jag har aldrig gråtit på det sättet som jag gör nu, det
gör så förbannat jävla ont. Men jag får skylla mig själv
som stannade kvar så länge. Får sluta vara så godtrogen.
Får sluta vara så förbannat jävla dum och gå på allting
du säger, för hittills har allting bara varit skitsnack. Jag
hoppas att du är jävligt nöjd nu. Verkar bara ha varit
det här som du var ute efter, bortförklaringar räddar
dig inte nu, och är det sant som du säger så okej, det
är du själv som satt dig här nu. Jag ger upp allting som
har med dig att göra nu. Finns ingen mening med det längre.
Sup, jobba, ignorera, och skaffa ett nytt tidsfördriv. Jag
har accepterat och anpassat mig tillräckligt men inte fan dög
det, ingenting var nog. Jag försökte. Fan.
Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti, så som jag gjorde nyss.
Delete
Du tog mitt hjärta, slet ut det ur min kropp,
slängde det i backen och stampade på det.
Stopp.
Oföränderlig, man kommer tydligen långt med vackra ord och
löften. Existerar jag ens? Finns jag någonsin i tankarna, planerna?
Av någon anledning verkar jag inte vara värd att komma i första
hand någon gång, finner alltid mig själv längst ner på listan. Alltid
den som passar ibland, den som det inte är värt att försöka för.
Varje gång faller jag för det, tror och hoppas på att det ska
ordna sig fast jag egentligen vet att det är bortkastat. Varje
gång blir jag lika jävla sårad och besviken, varje jävla gång
hatar jag mig själv för att jag aldrig kan inse faktum. Finns
inget jag kan göra, hur mycket jag än försöker är det inte
värt något, kämpar på i onödan och det är tamejfan bara
jag som blir lidandes. Efter snart ett år står jag fortfarande
kvar på ruta ett, ingenting blev som lovat (oj, överraskning!).
Alla har så jävla rätt, tillochmed jag. Och det stör mig så
fruktansvärt mycket, jag vet själv vilken jävla situation jag
sitter i, men ändå är jag kvar. Fy fan, förhoppningar kommer
man inte långt med. Faktum är att man inte kommer någonstans
med dem, vilja fungerar inte heller när det bara är den ena
parten som har det. Så ja.. Det slutgiltiga? Jag vet inte, eller
ja, EGENTLIGEN vet jag precis allting, men jag kan inte förmå
mig till det. Känslor är ett förbannat påfund som man skulle
klara sig bättre utan, de förstör. Och i slutändan kommer
det ändå inte ha hänt något antar jag, så i vanlig ordning
strävar jag på i motvind. Ensam. Förbannat jävla ensam.
slängde det i backen och stampade på det.
Stopp.
Oföränderlig, man kommer tydligen långt med vackra ord och
löften. Existerar jag ens? Finns jag någonsin i tankarna, planerna?
Av någon anledning verkar jag inte vara värd att komma i första
hand någon gång, finner alltid mig själv längst ner på listan. Alltid
den som passar ibland, den som det inte är värt att försöka för.
Varje gång faller jag för det, tror och hoppas på att det ska
ordna sig fast jag egentligen vet att det är bortkastat. Varje
gång blir jag lika jävla sårad och besviken, varje jävla gång
hatar jag mig själv för att jag aldrig kan inse faktum. Finns
inget jag kan göra, hur mycket jag än försöker är det inte
värt något, kämpar på i onödan och det är tamejfan bara
jag som blir lidandes. Efter snart ett år står jag fortfarande
kvar på ruta ett, ingenting blev som lovat (oj, överraskning!).
Alla har så jävla rätt, tillochmed jag. Och det stör mig så
fruktansvärt mycket, jag vet själv vilken jävla situation jag
sitter i, men ändå är jag kvar. Fy fan, förhoppningar kommer
man inte långt med. Faktum är att man inte kommer någonstans
med dem, vilja fungerar inte heller när det bara är den ena
parten som har det. Så ja.. Det slutgiltiga? Jag vet inte, eller
ja, EGENTLIGEN vet jag precis allting, men jag kan inte förmå
mig till det. Känslor är ett förbannat påfund som man skulle
klara sig bättre utan, de förstör. Och i slutändan kommer
det ändå inte ha hänt något antar jag, så i vanlig ordning
strävar jag på i motvind. Ensam. Förbannat jävla ensam.
L.I.M.D
Vad jag bryr mig om nu är att få ut
dig ur skallen, är att aldrig ge hela
hjärtat för kärlek igen den tar slut
från kyss till kyss. Vad jag bryr mig
om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut.
Och vad jag bryr mig om nu är att
se din blick så sårad, när alla löften
klingar falskt nästa gång du lovar
någon allt. Vad jag bryr mig om nu i
dina armar om mig även om jag vet
att jag måste glömma dig.
Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit och du ringde aldrig. Vad
jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti så som jag gjorde nyss.
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig
dig ur skallen, är att aldrig ge hela
hjärtat för kärlek igen den tar slut
från kyss till kyss. Vad jag bryr mig
om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut.
Och vad jag bryr mig om nu är att
se din blick så sårad, när alla löften
klingar falskt nästa gång du lovar
någon allt. Vad jag bryr mig om nu i
dina armar om mig även om jag vet
att jag måste glömma dig.
Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit och du ringde aldrig. Vad
jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti så som jag gjorde nyss.
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig
Words fail, music speaks
Det kan ha hänt igen. Fan, inte en gång till.
Jag ångrar allt. Eller nej, inte allt. Det behövde
få komma ut men inte såhär, men vad kan jag
säga? Grattis till mig som åter igen förstörde
totalt för mig själv, jag förstörde allt. Och nu?
Ingenting. Det känns inte bra alls, bara fel.
Jag ångrar allt. Eller nej, inte allt. Det behövde
få komma ut men inte såhär, men vad kan jag
säga? Grattis till mig som åter igen förstörde
totalt för mig själv, jag förstörde allt. Och nu?
Ingenting. Det känns inte bra alls, bara fel.
Hjärta
Jag skrev mitt namn i vattnet
Så du vet var jag finns
När det strålar från mitt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta
Så du vet var jag finns
När det strålar från mitt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta
Sheavy
You don't care a bit.
Lyssnar på sånger som spelades en gång, de
som skapade minnen jag bara vill förtränga
och helst glömma för alltid. Det går inte en
gång till, jag orkar gå igenom samma sak för
hundraelfte gången utan att något förändras.
Meddelandet väntar bara på att bli skickat, det
har legat där sen igår. Måste bara klara av att
skicka det. Fan, jag orkar inte, jag vill inte.
Lyssnar på sånger som spelades en gång, de
som skapade minnen jag bara vill förtränga
och helst glömma för alltid. Det går inte en
gång till, jag orkar gå igenom samma sak för
hundraelfte gången utan att något förändras.
Meddelandet väntar bara på att bli skickat, det
har legat där sen igår. Måste bara klara av att
skicka det. Fan, jag orkar inte, jag vill inte.
Kick
Försöker desperat få fram mitt CV, det vill sig inte
givetvis, får lite panik måste ha det snarast. Måste
bort härifrån så fort jag bara kan, inget håller mig
kvar längre. Det finns inget som kan få mig att vilja
stanna kvar här, bara en massa ångest och problem,
just sånt som jag inte klarar av nu. Försökte iallafall,
försökte att stanna kvar här, försökte få saker och
ting att fungera och det gjorde det, ett tag. Sedan
kom rastlösheten och oron igen, det kryper i kroppen,
kan inte vara här. Det är för nära, men ändå så
förbannat jävla långt bort. Åker hellre härifrån än att
fortsätta med det här, det känns mindre med ett längre
avstånd. Det känns mindre att tro på det då, att aldrig
vara där, att aldrig mer behöva bli lika besviken.
Vet inte vad jag vill eller kan tro längre.
Helst skulle jag åka imorgon, utan ett ord, bara försvinna
bort ett tag. Få samla ihop mig själv och allting som
snurrar, börja om någonstans och glömma det som varit.
Om jag bara kunde lyssna på vad mitt förnuft säger, när
hände det att jag slutade med det egentligen? Jag gick
alltid efter det förr, jag visste vad som var bäst för mig, men
nu.. Det blir bara ignorerat för att jag är en tjurskallig jävla
idiot som aldrig inser att jag måste börja lyssna igen. Måste
hitta ett jobb, måste flytta härifrån, måste gör mig av med
sådant som sårar mig, måste börja lyssna på mig själv igen,
måste göra så mycket som aldrig kommer att bli av för jag
har fastnat här. En del av mig vill lämna, den större delen
vill stanna kvar och försöka. Fan ta allt.
givetvis, får lite panik måste ha det snarast. Måste
bort härifrån så fort jag bara kan, inget håller mig
kvar längre. Det finns inget som kan få mig att vilja
stanna kvar här, bara en massa ångest och problem,
just sånt som jag inte klarar av nu. Försökte iallafall,
försökte att stanna kvar här, försökte få saker och
ting att fungera och det gjorde det, ett tag. Sedan
kom rastlösheten och oron igen, det kryper i kroppen,
kan inte vara här. Det är för nära, men ändå så
förbannat jävla långt bort. Åker hellre härifrån än att
fortsätta med det här, det känns mindre med ett längre
avstånd. Det känns mindre att tro på det då, att aldrig
vara där, att aldrig mer behöva bli lika besviken.
Vet inte vad jag vill eller kan tro längre.
Helst skulle jag åka imorgon, utan ett ord, bara försvinna
bort ett tag. Få samla ihop mig själv och allting som
snurrar, börja om någonstans och glömma det som varit.
Om jag bara kunde lyssna på vad mitt förnuft säger, när
hände det att jag slutade med det egentligen? Jag gick
alltid efter det förr, jag visste vad som var bäst för mig, men
nu.. Det blir bara ignorerat för att jag är en tjurskallig jävla
idiot som aldrig inser att jag måste börja lyssna igen. Måste
hitta ett jobb, måste flytta härifrån, måste gör mig av med
sådant som sårar mig, måste börja lyssna på mig själv igen,
måste göra så mycket som aldrig kommer att bli av för jag
har fastnat här. En del av mig vill lämna, den större delen
vill stanna kvar och försöka. Fan ta allt.
Twistin'
Jag tror inte längre. Det finns ingenting som säger mig
att jag ska göra det heller. Mitt eget lilla misslyckande.
Viljan att fly bort från allt gör sig påmind hela tiden, åka
långt bort och börja om på nytt någonstans, glömma det som
tär och gör ont. Kommer inte räcka till, kommer bli glömd.
att jag ska göra det heller. Mitt eget lilla misslyckande.
Viljan att fly bort från allt gör sig påmind hela tiden, åka
långt bort och börja om på nytt någonstans, glömma det som
tär och gör ont. Kommer inte räcka till, kommer bli glömd.
Skinny
Varför i hela helvetet låter jag det fortsätta, varför kan jag bara
inte släppa taget och gå vidare, tilliten finns ju ändå inte kvar och
jag vet verkligen inte om den någonsin kommer tillbaka igen. Måste
sluta plåga mig själv och sluta leva på falska förhoppningar.
Ingenting berör. Får höra det jag vill höra, men menar du det?
inte släppa taget och gå vidare, tilliten finns ju ändå inte kvar och
jag vet verkligen inte om den någonsin kommer tillbaka igen. Måste
sluta plåga mig själv och sluta leva på falska förhoppningar.
Ingenting berör. Får höra det jag vill höra, men menar du det?
Less
Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå
Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann
Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där
Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv
Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik
Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma "lilla mig"
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Fan.
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå
Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann
Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där
Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv
Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik
Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma "lilla mig"
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Fan.
#¤%/&()=)/%¤"#"¤
Allting är osäkert. Jag hatar osäkerhet.
Vill ju, men vilja är inte allt.
Vill ju, men vilja är inte allt.
The small things
Det som alla andra så tydligt ser döljs med en ridå
framför mina ögon. Eller är det jag som ser tydligt
medan de andra ser något som faktiskt inte finns där?
Jag vill börja tro igen. Släppa det som var och börja om.
''Jag skulle inte behöva se dig på tusen år och dagar, kommer ändå inte glömma dig!''
framför mina ögon. Eller är det jag som ser tydligt
medan de andra ser något som faktiskt inte finns där?
Jag vill börja tro igen. Släppa det som var och börja om.
''Jag skulle inte behöva se dig på tusen år och dagar, kommer ändå inte glömma dig!''
No sound but the wind
Försöket till en förändring var bortkastad tid. Rent önsketänkande.
Fan vad jag föraktar mig själv just nu, jag hatar att jag ramlar dit varenda
jävla gång, jag hatar att du tamejfan aldrig kan förstå hur jag än säger det.
Jag hatar att jag tror på allt du säger även fast jag vet att jag inte borde.
Ja, jag kanske är krävande och ja, jag är jävligt svår att vara omkring, men
det spelar ingen roll nu. Fan i helvete.
Du försöker ju inte ens, varför ska jag då fortsätta med det?
Fan vad jag föraktar mig själv just nu, jag hatar att jag ramlar dit varenda
jävla gång, jag hatar att du tamejfan aldrig kan förstå hur jag än säger det.
Jag hatar att jag tror på allt du säger även fast jag vet att jag inte borde.
Ja, jag kanske är krävande och ja, jag är jävligt svår att vara omkring, men
det spelar ingen roll nu. Fan i helvete.
Du försöker ju inte ens, varför ska jag då fortsätta med det?
Oh snap
Jag vissa stunder kan det kännas ensam
Och du undrar vad jag tänker på
Så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
Som om hon skulle försvinna då
O vi talar sällan högt om våran framtid
Vi talar aldrig högt om det vi har
Dina drömmar blir allt svårare att se nu¨
Och mina finns snart inte längre kvar
Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Och du undrar vad jag tänker på
Så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
Som om hon skulle försvinna då
O vi talar sällan högt om våran framtid
Vi talar aldrig högt om det vi har
Dina drömmar blir allt svårare att se nu¨
Och mina finns snart inte längre kvar
Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Reflection
Paranoia.
Det krävs fortfarande så lite.
Återvändsgränd på återvändsgränd, det spelar ingen
roll vilken väg som tas längre. Så jävla värdelöst.
Det krävs fortfarande så lite.
Återvändsgränd på återvändsgränd, det spelar ingen
roll vilken väg som tas längre. Så jävla värdelöst.
Jag ska förklara allt nån gång.
Någon gång när vemod byts till ljus,
vägen dit kan vara lång och full av
berg och sten och grus, men ingen
väg kan vara lika svår som lång och
inget mörker utan ljus, och jag lovar att
om en stund så kan vi skratta åt det här.
Och all svartsjuka och avund, låt oss aldrig
bry oss om det där för allt man vill är att
skratta en sekund och bara säga som det är
What did you say?
Jag vet att jag har mina fel.
Jag vet att jag gör fel.
Men jag försöker.
Manipulerande och nedlåtande, försvaret krossas bit för
bit tills det inte finns något mer kvar. Och jag låter det ske.
Jag blev sårad, fruktansvärt sårad. Någonstans där inne
så visste jag att det någon gång skulle komma, att de där
orden skulle bli sagda. Det var bara en tidsfråga. Jag är inte
en sådan människa, det vet alla, även jag. Men ändå tog
det precis så mycket som jag hoppats på att det inte skulle
göra. Det slet sönder och krossade, jag vet inte om det var
det som var meningen. Jag hoppas verkligen inte att det är så.
Jag vet att jag gör fel.
Men jag försöker.
Manipulerande och nedlåtande, försvaret krossas bit för
bit tills det inte finns något mer kvar. Och jag låter det ske.
Jag blev sårad, fruktansvärt sårad. Någonstans där inne
så visste jag att det någon gång skulle komma, att de där
orden skulle bli sagda. Det var bara en tidsfråga. Jag är inte
en sådan människa, det vet alla, även jag. Men ändå tog
det precis så mycket som jag hoppats på att det inte skulle
göra. Det slet sönder och krossade, jag vet inte om det var
det som var meningen. Jag hoppas verkligen inte att det är så.
Wishing well
En dag kanske den kommer, känslan av att ha förlorat
något värdefullt, saknaden av det som en gång fanns
och vetskapen om att man förstörde allting under några
få minuter. Det krävs så lite för att göra så mycket.
något värdefullt, saknaden av det som en gång fanns
och vetskapen om att man förstörde allting under några
få minuter. Det krävs så lite för att göra så mycket.
?
Nej, jag vet inte längre.
Det här är inte som det borde vara, ingenting är som det borde.
Det var länge sedan något fått mig att gråta så mycket som det
här, sårat mig så mycket. Falska förhoppningar och skitsnack
kan knäcka vem som helst, och jag är så jävla svag nu. Jag
faller för minsta lilla, varje ord. Samma bilder dyker upp, det
som var och det jag har förlorat. Jag ångrar allt, varenda sak
jag gjort, varenda gång jag låtit mig själv ramla dit igen.
Tack J, dina ord betydde mycket.
Det här är inte som det borde vara, ingenting är som det borde.
Det var länge sedan något fått mig att gråta så mycket som det
här, sårat mig så mycket. Falska förhoppningar och skitsnack
kan knäcka vem som helst, och jag är så jävla svag nu. Jag
faller för minsta lilla, varje ord. Samma bilder dyker upp, det
som var och det jag har förlorat. Jag ångrar allt, varenda sak
jag gjort, varenda gång jag låtit mig själv ramla dit igen.
Tack J, dina ord betydde mycket.
