Sandra

Se dig om här är din beskärda del, stor
eller liten, trasig eller hel. Blev du stärkt av
allt eller sårad och öm? Vad blir rätt och
vad blir fel när släpper man en dröm?
Se dig om det är här du står, det är en dag
imorgon, det var en dag igår. Det mörknar ute
snart är natten här vad du än förutspår, vem du än är.

En utsträckt hand, trevande, sökande, tar du den? Skulle du
ha modet att öppna de stängda dörrarna, att ta del av kaoset
och trassligheten bakom dem? Att lyssna och förstå? Att stanna
kvar? Fånga mig om jag faller, håll om mig när mörkret tränger på.
Finns där.

Avståndet blir bara större för varje tickande sekund. Ensamhetens
starka klor griper tag, håller fast, sårar. Den river upp gamla sår
och tillfogar nya, den hånar min dumhet, det har gått för långt nu.
Vrider och vänder men det blir ändå fel, kombinationer provas och
förkastas, snart finns det inga fler. Allting glider mellan fingrarna,
omöjligt att få grepp om, försvinner ut i tomheten. Förlorat. Inget
är som det var, inget blev som det var tänkt, broarna bränns ner.



''Du kan väl sakna mig ibland, du
kan väl stirra upp mot stjärnorna
så att vi har nåt gemensamt''